Just som jag börjat fila på en tredje krönika om den samtida rockmusikens kris
så hör jag ett rykte i Malmö: MFF får årets fredspris. De saknar både försvar
och anfall! Hihi. Herregud. Vad får man alla kvickheter ifrån?Nej. Jag vet att
det är opassande att skämta. Men för att överleva gäller det att se det roliga
här i livet. "Always look on the bright side of life" som de korsfästa sjunger i
Life of Brian.
Jag fick en del reaktioner på min förra krönika. Horder av brev, fax och mail.
Samtal efter samtal från okända som ringde och tackade för krönikan. Som gråtit
och klappat i händerna inför chocken och glädjen. Så som folk som levt i
förtryck alltid gör när de får uppleva lusten igen. Det finaste brevet kom från
en kvinna. Hon tackade för krönikan och berättade att hennes dotter, som bara
gråtit inåtvänt sen hennes pappa dog, nu äntligen orkade gå vidare. Tack för det.
Samtidigt kan jag inte förneka att jag njuter av uppståndelsen. Det ska vara så
här. Det handlar om en nyfikenhet som aldrig får dö. Att alltid, alltid vilja
veta mer. En bra krönikör ska vara rolig, ha kontroversiella åsikter och tala
med egen röst. Jag har medvetet väntat med att spekulera om "Henkes" medverkan i
EM tills här. Henrik Larsson har alltid varit "min" och utan att vara läkare så
vet jag, att ett rent benbrott inte alls är lika svårläkt som ett fotledsbrott.
Det största problemet vid såna här tillfällen är medicinskt och inte mentalt.
Det hänger mer på huvudet än på benet om Henrik Larsson åter ska ta plats i
landslaget. Han måste komma över varje uns av rädsla att ge sig in i nya hårda
närkamper när han blir spelklar igen. En ängslig fotbollsspelare är inget
värd.Men strunt i det nu. Det här är ytan. Men under ytan finns större frågor.
Jag gillar både mozarella och och bearniesås. Jag gillar både Missy Elliot och
Ulf Lundell. Bortse för ett ögonblick vilken av de två åsikterna ni sympatiserar
med. Fundera istället en sekund över hur enkel och schysst, rak och viktig
frågan är. Är ni klara? Förklara bråket mellan Lundell och de unga feminsterna,
säger redaktören. Förklara varför kvinnorna är så arga. Brrr... jag tvekar lite.
Svår fråga. Det är säkert jobbigt att var ung kvinna idag men det är inte så
himla enkelt att vara ung man heller. Det är en åsikt jag hela tiden hävdat ide
här debatterna. Fittstimmet gick till rasande angrepp. Jag var plötsligt en av
huvudmotståndarna, dum i huvudet och reaktionär. Jag angreps för att ha liten
snopp och vara dålig i sängen. Till och med i Expressen och DN:s poprecensioner
trummas den åsikten in, dag efter dag. Så vad går då konflikten ut på? Kvinnorna
gillar inte Ulf Lundells nya roman Friheten. Därav påhoppen på Ulf Lundell. Så
enkelt är det. Jaja. Låt dom hålla på. Historien upprepar sig - eller gör den
inte det? Tänk på det en stund. Nu går vi vidare! Nostalgi står skrivet på min
panna. jag minns hur fint allt var förr. Reseskrivmaskin, transistorradio och en
god bok. Tro nu inte att jag blivit så gammal att jag sitter och matar duvor i
parken. Men en sak slår mig när jag promenerar genom Vasaparken i Stockholm och
ser hur den stora duvflocken landar; Varför är det så självklart fint att
förhöja sin kompentens medelest studier och fult att fixa sina rynkor med
silikon? Ge mig ett svar på den frågan. Det är inte bara löjligt, det är fanimej
ovärdigt! Jag vet att jag borde skriva detta i omvänd ordning. Men ibland blir
man trött på kvinnor som tar sig själva på allvar. Glöm inte att Henke är en
världsstjärna. Det är inte Yksel. Minnesgoda läsare av dessa sidor har förstått
min barnsliga förtjusning när det gäller Ally Macbeal. Men min Allykurva är på
väg spikrakt nedåt.Ally Macbeal kan du vara så vänlig och rycka upp dig. Har du
helt glömt bort att satsa på jobbet och dansa på stamstället? I stället har du
bara en sak i huvudet: att du kysste Billy fast du var ihop med Greg. Trots allt
rymde inte Ally och Billy för att tillbringa två veckor på Bahamas ihop. De har
inte ens haft sex på skrivbordet. Låt inte Ally och Georgia sabba sin vänskap
för detta. Men det är förstås min högst manliga och reaktionäraåsikt.
Till slut i all korthet ett trippeltips från den stad där varje gatsten har en
historia att berätta: 1 Att umgås får aldrig vara så komplicerat att du väljer
att avstå! 2 Man måste lägga av masker och rädslor och arbeta för kärleken. 3.
Helsingborg vinner allsvenskan. En sak till: Tro vad ni vill, vi har ju
religionsfrihet.Vi säger så. Allra sist: Tog två knäckebröd med kaviar och
skivad potatis och två cappucino på Kanel och man talade om Henrik Larrson där
också.
Andreas Palmaer är skribent.